Tisdag ?!
God morgon tisdag, vart tog måndag vägen??
Ja den frågan kan man ställa sig. Gårdagen kändes väldigt lång samtidigt som den kändes väldigt kort. Jag hann dö lite smått innan jag fick ätit frukost, 12:00 är inte riktigt min vanliga frukost tid men det var då läkarna tillät mig att äta, efter jag snoozat lite. Kom ändå in på avdelningen på utsatt tid, vilket var skönt, men sen blev det lite väntan. Det stackars sticket i armen som jag hatar, för droppet, gjorde inte så ont vilket var skönt. Så där låg jag med en nål i armen en stund. Kom på nu att jag faktiskt fick en liten "minifrukost" av läkarna innan operationen, fyra panodil och två voltaren haha. BRA GREJER! Nej men sen var det dags att sova lite och tvättas lite till. Hade bara tvättat mig tre gånger innan och sedan tvättade de bara knät två gånger till. Fick lite lugnande, vilket var skönt. Man blev lite snurrig med, en liten minifylla där på operationsbordet. Sedan fick jag ett par hörselkåpor och sedan somnade jag. Snooza i cirka trettio minuter,så inte så jätte länge. Jag var nog gött groggy efter. Tror min narkosläkare sa något till mig och jag till hoonom, när jag vaknat, men ja minns inte vad. Jag började med att grina det första jag gjorde med. Fick någon och fråga om han hade sytt i mitt knä eller inte. Vilket han inte hade! Och jag var och är överlycklig.. Så just då grinade jag lite till, fast av glädjde. Sedan kom pappsen och hämta mig. Bästa pappsen.<3 . Och jag hoppade inte därifrån utan jag gick, med hela kroppstyngden på benet och ett par kryckor som stöd. Ska bara ha kryckorna i några dagar. Jag är väldigt glad och nöjd över att han tog bort en del av min menisk den där läkaren! "Inga möjligheter för sutur" står det på operationspappret. Är sjukskriven i fyra veckor med. Skönt? Nja, för kroppen, inte bara knät, som kanske behöver vila. Men jag får sysselsätta mig med annat. Får göra några raggsockar och lite annat helt enkelt ;)
Men tävlingen i söndags. Den var jätterolig och jag är så lycklig över att jag har det bästa laget som finns. Man kan undra hur man kan komma överäns med tjejer som ändå är några år yngre än än själv, host host, vissa är ganska många år yngre. Men någonstans så gör man det, vilket jag är sjukt lycklig och tacksam för. Det finns inga bättre. Vi är ett lag. Vi sttöttar varandra, vilket känns härligt och blev tydligt i söndags. Kommer sakna den där gemenskapen de närmaste veckorna. Klart man kan åka till träningen och vara där. Men det blir inte samma som att stå där i ledet och köra. Jag har varit lite tveksam till om jag ska börja igen, känns som om kroppen tar så mycket stryk. Men det är ju så roligt. SÅ ROLIGT. Och ibland är det en del konflikter med men... Först måste jag träna upp mina lår, kul, om jag ska kunna träna. Måste lära mig ta landningar med mina muskler och inte med knäna, nått som förövrigt. Enligt tidiagre erfarenheter så vet jag ju att allting brukar vara lite lättare inom gympan om man tränar gym vid sidan, så vi hoppas och får se. Har inte riktigt bestämt mig än!
Nu ska jag läsa lite c-uppsats! PEACE! /m
